Euron & Greklandskrisen

Den grekiska finanskrisen har nog inte undgått någon som följer ekonominyheterna. I kölvattnet så går nu tiotusentals offentliganställda ut i strejk. Inrikes flyg- och tågtrafik ligger i princip nere, eftersom järnvägsanställda och flygledare gått med i strejken. Även skolor, myndigheter och sjukhus förväntas stänga, med undantag för de allra nödvändigaste ingreppen. I strejkerna ingår nämligen allt från lärare till skattmasar.

Fackföreningarna som står bakom strejken motsätter sig socialistregeringens planer att frysa löner och slopa de extra ersättningar som många greker normalt erhåller. Grekiska regeringen vill även höja den genomsnittliga pensionsåldern i landet med två år.

Situationen
– ”Patriotism i dag betyder att alla måste hjälpa till för att dra vår ekonomi ut ur krisen som hotar den”, sade premiärminister Giergos Papandreou i parlamentet. ”Offentliganställda måste vara de första att visa ett gott exempel”, tillägger han.

Medan Papandreou kämpar för att rädda vad som räddas kan av omvärldens förtroende för de grekiska statsfinanserna är hans väljare upprörda över hans svek. Detta är bara fyra månader efter det val som förde PASOK (Panhellenska Socialistiska Rörelsen) tillbaka till makten, där de lovade höjda inkomster. Istället väntar höjda skatter och slopade förmåner.

Grekisk kravallpolis har satt in tårgas mot demonstranter i centrala Aten. Det ska ha skett när sophämtare försökte köra igenom polisavspärrningar med sina sopbilar, för att ansluta sig till en demonstration. Demonstranterna svarade med stenkastning.

”Mot den arbetarfientliga tsunamin svarar vi med strejk!”
Så står det på affischer som klistrats upp i Aten inför dagens protester. Allt detta är dock bara en uppvärming för det som komma skall. Fackliga centralorganisationer har utlöst en storstrejk den 24:e februari.

- ”Våra medlemmar vill slå vakt om jobben och välfärden. De är upprörda över de politiker som skapat krisen. Vi vill att våra protester ska höras inte bara i Grekland utan i hela EU. Vi vill visa att en bred europeisk fackföreningsrörelse står mot de globala marknadskrafterna”, säger Giorgos Gavrilis, styrelseledamot av Greklands största fackliga centralorganisation GSEE, som organiserar 900 000 privatanställda arbetare och tjänstemän.

Han hoppas att uppemot två miljoner av Greklands över 11 miljoner invånare kommer att gå ut i strejk den 24:e februari – alltså närmare 20%, med potential att lamslå hela nationen.

- ”Vår plan är att storstrejken den 24:e februari ska bli startskottet för fortsatta protester i andra EU-länder”, säger fackbasen som tagit kontakt med kolleger i Spanien, Portugal och andra länder i eurozonen som också brottas med undermåliga statsfinanser.

- ”Papandreou är å ena sidan ordförande i Socialistinternationalen. Å andra sidan agerar han utifrån kapitalets och marknadskrafternas diktat. Det kan vi inte acceptera”, tillägger han.

En effekt av stabilitetsplanen befaras bli en förlängd grekisk recession och en högre arbetslöshet än i tidigare redan dystra prognoser.

Bakgrunden
Greklandskrisen har sin bakgrund i att Grekland under en längre tid under konspiratoriska former fuskat med nationalräkenskaperna. Greklands budgetunderskott ligger på nästan 13%. Det vill säga mer än fyra gånger högre än de 3% som euroländer får ha. Internationella valutafonden har sagt att det skulle krävas 20-25 miljarder dollar för att stötta den grekiska ekonomin. Men både EU och den grekiska regeringen fortsätter envist hävda att landet kan klara sig ur krisen på egen hand. Statsskulden har exploderat till över otroliga 120% av BNP.

Det värsta är att Greklands problem också gäller Portugal, Irland och Spanien, det vill säga de länder, som också har svaga ekonomier i jämförelse med de andra euroländerna. Vad gäller själva Grekland, så är det största hotet att Europeiska centralbanken kommer att producera mer pengar för att kunna utbetala skulderna. Det kommer säkert att negativt påverka eurokursen, som börjar bli svagare i jämförelse med andra världsvalutor, bland annat rubeln.

Investerare oroar sig för den ogynnsamma situationen i eurozonen. Höga skulder i och med budgetunderskottet har redan lett till att världens största kreditvärderingsinstitut kraftigt minskade landets kreditbetyg och att marknaden höjt priset för att säkra sig mot finansiell kollaps i Aten. Euroländernas finansministrar kritiserar Grekland skarpt för att det bara räknar med inkomster.

- ”Antingen utplånar vi skulden eller så kommer skulden att utplåna oss” kommenterade Papandreou efter beskedet om sankt kreditbetyg.

- ”Börjar inte Grekland kontrollera sina budgetproblem, kommer eurons position att bli instabil”, menar en av styrelsemedlemmarna i Budesbank. ”Situationen leder till att andra länder börjar hysa allt mindre förtroende för euron och hela euroförbundet blir också ostabilt”, avslutar han.

Effekter
Om grekerna inte klarar att genomföra allt som utlovas och målen inte uppnås kan de räkna med påtryckningar från Bryssel.

– ”Vi kommer då att säga till grekiska myndigheter att vidta ytterligare åtgärder för att återfå förtroendet för att planen blir en framgång”, sade Joaquín Almunia, EU-kommissionär med ansvar för ekonomiska och monetära frågor.

Enligt Almunia visar de grekiska problemen och de snarlika statsfinansiella problemen i länder som Irland, Portugal och Spanien, att eurozonen inte bara måste förbättra sitt system för att övervaka ekonomisk utveckling. Det man bevakar och åtgärder måste även breddas.

– ”För vi måste bli bättre på att anpassa våra ekonomier, inte bara ur ett budgetperspektiv. Det är vad EU:s G20-medlemmar har kommit överens om. Det vi har beslutat om på global nivå måste också göras på euro-nivå”, säger Almunia.

Spekulationerna om att Grekland ska tvingas ställa in betalningarna har växt under de senaste veckorna, samtidigt som ränteskillnaderna mot andra länder ökat kraftigt. Ett ”värstascenario” är att Grekland kan tvingas lämna eurosamarbetet.

– ”Grekerna måste ta hand om sina offentliga finanser, det är helt oacceptabelt att man har sådan bristande ordning, sådan bristande kontroll och så mycket politisk manipulation med statistik. I slutet av dagen är det avgörande att de orkar fatta beslut. Min bedömning är att det är huvudspåret”, säger allas vår Finansminister Anders Borg.

– ”Det finns en bred diskussion hur vi ska hantera det finansiella systemet, bankmännen är naturligtvis väldigt bekymrade för att det ska bli mer regleringar och kontroll. Men å andra sidan finns det en bred känsla hos politiker att det är absolut nödvändigt att hitta stramare och mer robusta regelverk”, tillägger han.

Euron
I teorin behöver de länder som ingår i en valutaunion vara ekonomiskt sammanbundna från början, och de bör följas åt någerlunda genom en konjunkturcykel. Man talar om ”optimala valutaområden”. I praktiken har det visat sig omöjligt att faktiskt fastställa vad ett sådant är.

I en valutaunion försvinner de enskilda ländernas möjlighet att styra ekonomin med hjälp av räntan. Centralbanken i Frankfurt sätter räntenivån, även om de faktiska marknadsräntorna skiljer sig åt. Finansiellt gångbara euroländer får samma räntenivåer som stagnerande euroländer. När också möjligheten för att låta den egna valutan tappa eller öka i värde för att främja eller dämpa export och import, så återstår enda möjligheten att reglera den egna marknaden i finanspolitiken; att kontinuerligt höja eller sänka skatter, justera löner och strypa respektive utvidga verksamheter i ett ekonomiskt ekorrhjul.

Detta tillåter ett land som Grekland, där korruption förefaller vara något djupt integrerat i statsapparaten, att åka snålskjuts på andra, mer produktiva länders bekostnad – eftersom den korrupte inte behöver riskera impopulära räntechocker eller valutaras. Därför sattes skarpa regler fram – statens underskott skulle inte få överstiga 3% av BNP, och statens skuld skulle inte få överstiga 60% av BNP.

Men detta har aldrig efterlevts, oavsett om Grekland fuskat med redovisningen eller inte. Grekland är ett plötsligt extremfall, men långt ifrån unikt. Irland, Portugal och Spanien brottas alla med djupa ekonomiska problem. Belgien och Italien hade redan från början statsskulder långt över 100% av BNP. Det tyska och franska offentliga underskottet översteg gränsvärdena för flera år sedan. Men i både Frankrike och Tysklands fall så tilldömdes inga böter – dock så tvingades lilla Portugal att betala böter, som också misskötte sina finanser, långt innan den nuvarande Greklandskrisen.

Skillnaden är naturligtvis att på den politiska scenen, att särskilja från den ekonomiska scenen, så är Tyskland och Frankrike de stora aktörerna. Ekonomin och politiken samspelar konstant, men det är politiken som dikterar spelreglerna och i EUs värld gäller regler för vissa, men inte för andra, baserat på ”det politiska läget”.

Från den grekiska ”socialdemokratiska” kapitalisthögern, till de nationsraserande fackmarxisterna, hela vägen genom regeringarna, till EU-toppen, så har det gått röta i systemet. Vi såg det i finanskrisen, vi ser det i Greklandskrisen, och vi kommer se det om och om igen i framtiden. Samtidigt så hålls regeringarna gisslan av internationella banker och organisationer.

Och detta är människorna som samtidigt vill skapa ett Europas förenta stater med kollektiv frihandelsekonomi.

Nej tack.

Skribent
Varenus Luckmann
Varenus.Luckmann@antikap.nu