Ja, jag tycker också att ett helt elektroniskt system känns osäkert. Därför gillar jag Solidarsystemet som går att kombinera med pappersvaluta om man vill. Behövs bara någon datanisse som kan fixa till det hela både mjukvaru- och hårdvarumässigt så att det kommer igång! Donera pengar någon?

Att guld är fullkomligt meningslöst tror jag det är många som håller med om. Vårt monetära system är i grunden föråldrat och har (tyvärr, i min mening) i princip spelat ut sin roll. Ett helt elektroniskt system kan kännas osäkert, men det är tveklöst i den riktningen vi rör oss och måste fortsätta röra oss.

Guldmyntfot är out of the question. Guld är knapphändigt och manipulerbart. Men naturresurser som nämns är inte alls någon dum idé. Paul Grignon har utvecklat något han kallar för ”The digital coin” (googla gärna det) där producenter själva skapar pengar i form av skuldsedlar baserade på de egna produkterna och sätter i cirkulation i ett elektroniskt standardiserat system, men potential att fungera globalt. Pengarna har en form av demurrage inbyggt som gör att de så småningom återkommer till sitt ursprung och kan förstöras vilket motverkar inflation.

Ersättning av vårt monetära system är en ödesfråga som borde tillgivas högsta prioritet över allt annat enligt mig. Bra att ni skriver sådana här artiklar! :=)

Vad gäller den andra aspekten av skribentens inlägg i valutadebatten – huruvida mängden valuta skall knytas till en fysisk tillgång, en myntfot – vilket flera kritiker av dagens system argumenterar för – så ser jag ur ett nationellt perspektiv ingen anledning. Vid övergången till att använda sig av en myntfot, t.ex. guldmyntfot, tvingar man i stort sett fram införandet av full reserve banking eftersom befolkningen nu skall ha rätten att växla till sig en reell tillgång för sina pengar, men myntfoten skapar även nya problem vilka man inte behöver skaffa sig för att kunna införa full reserve banking.

Det största problemet med en myntfot som t.ex. guldmyntfot är att staten måste äga tillräckligt mycket guld för att kunna ha en optimal mängd betalningsmedel i omlopp i landet. Staten kan aldrig utöka penningmängden i landet om dess tillgångar ökar utan att först vända sig till den som äger guldet och be om att få köpa mer guld. Staten hamnar med andra ord i beroendeställning till den som äger guldet och kan inte verka optimalt för folkets bästa utan att ta hänsyn till andra.

Mängden pengar i ett land bör stå i relation till landets tillgångar för att det inte skall bli brist på eller överflöd av pengar. Om ett land har brist på betalningsmedel drabbas landet av lågkonjunktur – det finns för lite pengar i omlopp vilket leder till lägre konsumtion, lägre produktion och högre arbetslöshet. Överflöd av betalningsmedel, inflation, kan närmare beskrivas som en form av skatt eftersom överflödet av pengar urholkar värdet av alla de redan existerande och vid ett extremt överflöd av betalningsmedel, hyperinflation, blir pengarna i stort sett värdelösa – vilket också leder till brist på legitima betalningsmedel och ger samma effekt som en lågkonjunktur. Det är med andra ord av stor vikt att ett land har rätt mängd valuta i omlopp i landet i relation till mängden tillgångar. Att göra mängden valuta i landet beroende av att staten har en viss mängd tillgångar inlåsta i ett bankvalv förenklar inte statens uppgift att styra landet optimalt för folkets bästa – tvärt om.

Det finns ingen anledning att göra landets ekonomi beroende av någon specifik tillgång. Staten kan själv, genom en statligt styrd riksbank som agerar för folkets bästa, tillgodose mängden valuta i landet utan att knyta den till någon fysisk tillgång. Genom att spendera in nya betalningsmedel i omlopp i landets ekonomi kommer de nya betalningsmedlen dessutom till allmänhetens nytta och ökar det allmänna välståndet. Genom detta system behöver man inte heller drabbas av de konjunkturssvängningar marknaden orsakar idag och som verkar vara lika accepterade som årstiderna.

Idén att använda energi, eller någon annan ej beständig naturtillgång, som myntfot är en kreativ idé men ännu svårare att genomföra i praktiken än vad en ädelmetallmyntfot skulle vara eftersom det för det första blir svårt för folket att utnyttja sin rätt att växla in sina pengar mot myntfoten, det skulle dessutom, i det fallet att staten själv producerar tillgången, kräva att exakt rätt mängd produceras varje år för att inte skapa ett överflöd eller brist av valuta i landet.