Stark kritik framförs ofta mot det nuvarande systemet, inte minst från nationellt håll. Denna kritik är något av ett måste då det blir svårt att bygga en ny grund utan att veta vad som var så fel med den tidigare. Något vi inte lika ofta får se är ett konkretiserande av de tankar vi baserar vår kritik på, våra ideal och i många fall vår världsåskådning.
Sedan lanseringen av detta projektet har vi fått ta emot en del god kritik, en del mindre god kritik och i andra fall en direkt begäran om att mer konkret specificera våra tankegångar och ett ev. alternativ till det rådande systemet. Projektet i sig själv startade inte för att vi ansåg oss själva besitta någon extraordinär förmåga i att definiera problemen eller att för den delen presentera ett faktiskt och 100% konkretiserat alternativ till det rådande kaosartade systemet, tvärtom. Projektet startades pga. att vi såg en brist inom rörelsen i helhet och att den ekonomiska frågan diskuteras allt för sällan.
Jag tänkte att i denna artikel väldigt kort fokusera på just den ekonomiska biten och hur eventuella alternativ skulle kunna se ut, allt ur min egen synvinkel. Då jag, likt många andra nationella, bekänner mig till en världsåskådning vars principer går varandra hand i hand och endast levereras som en ”helhetslösning” blir det väldigt svårt att endast summera den strikt ”ekonomiska biten” och därför får ni ha överseende om jag gör något enstaka övertramp och börjar peta lite på andra ämnen.
Självförsörjning
Vid ett maktövertagande kommer vi att stöta på en del problem när det kommer till den övriga världen. Vår livsstil med anknytning till hur landet styrs har gjort att vi förlitar oss på en fungerande import, något som inte kan garanteras efter maktövertagandet. Allt från El och fossila bränsle till livsmedel importeras i sådana mängder att ett nationellt maktövertagande, som kan försvåra importen, kan innebära stora problem när det kommer till försörjningen av folket. I samband med det nationella maktövertagandet så kommer vi även bli tvungna att ta ställning till hur vi skall handskas med den nuvarande statsskulden på 1189 miljarder, en skuld så enorm att vi har stora svårigheter att ens betala av räntan.
Eftersom ett nationellt maktövertag också kommer innebär att vi säger ”tack och adjö” till en ekonomi baserat på internationella räntor blir vi också tvungna att göra det samma till skulden – vi kan omöjligen betala av den samtidigt som vi värnar folket, den är helt enkelt för hög. I samband med detta kommer även ett utträdande ur EU att äga rum.
Det är av största vikt att vi själva, i så hög grad som möjligt, har möjlighet att vara självförsörjande som land. Samtidigt som importen av varor som kan produceras lokalt i Sverige måste upphöra så måste exporten av liknande varor upphöra, tills dess att det finns ett sådant överskott att export kan återupptas. Jordbruket måste utvecklas och återuppbyggas tills dess att trenden där gårdarna bara blir större och större, men samtidigt färre, upphör – och kvalitét kan garanteras.
El-produktionen måste öka tills dess att vi har möjlighet att försörja oss själva, även om det blåser lite extra eller vintern blir lite kallare än väntat, finns ingen som helst anledning för oss att köpa dyr el som produceras i miljöfarliga, koleldade kraftverk när vi har möjlighet att vara självförsörjande inom detta området. Tills dess att bättre alternativ finns måste vi se till att köra våra kärnkraftverk så optimalt som möjligt, något man inte gör idag och ev. bör man vid behov fundera på en utbyggnad.
Valuta
En viktig del inom det nya Sverige är hur valutan är uppbyggd, vad som helt enkelt bestämmer värdet av 1 SEK. Idag baserar Sverige, och övriga världen, sin valuta främst på lån och räntor men inte minst så baseras den på fantasipengar. Valutan grundar sig i att staten lånar ut sina pengar och får ränta på pengarna men det stora problemet med just denna valutan är också att den är väldigt ostabil och gynnar sällan någon annan än individen vars mål är att utnyttja den. Man lånar inte bara ut ”pengar” som redan finns i form av skatt utan valutan baseras på att man lånar ut eller lånar pengar som man förväntas att ha i framtiden. Till skillnad från tidigare valutor, då främst guldmyntfoten, som är baserat på reella ting så spenderar man resurser som man inte äger utan resurser man spekulerat fram att man förväntas äga.
Detta är en valuta som i längden inte fungerar och är en bidragande faktor till att vi upplever ”finanskriser” likt den vi upplever just nu. Valutan leder till en sjuk överkonsumtion och en illusion av att man äger något bara för att man förväntas inneha detta i framtiden. Likt vårt parlamentariska system så ger valutan upphov till brist på ansvar och väldigt lite insyn i vilka konsekvenser handlandet och spekulerandet har för folket och samhället i helhet.
Precis som jag nämnde tidigare så är dess motsats all form av valuta vars värde är förankrat i reella ting. Guldmyntfoten som var bunden till guld kan anses vara något föråldrad för att anpassas till dagens samhälle men det finns andra alternativ. En valuta förankrad i något som faktiskt existerar är det enda alternativet för ekonomi vars enda uppgift är att se till att folket har en stabil grund, att samhällets väl placeras före individen.
Det, enligt mig, mest konkreta exempel idag är att basera valutan på naturresurser. Förlorar vi naturresurser och folket dör ut är det inte mer än logiskt att valutavärdet skall sjunka, valutan är ju trots allt en måttstock för vad landet äger och vad folket har åstadkommit.
Finns många tänkbara exempel på hur det skulle kunna se ut men det jag personligen gillar och ser som ett klart alternativ är att basera valutan på en energimyntfot. Man sätter ett bestämt storleksvärde på 1kWh och sen baseras valutan på detta, likt man år 1873 satte värdet på 1kg guld till 2′480kr. Genom att basera ekonomin på energi så baserar vi valutan på något som faktiskt existerar och något, som till skillnad från guldet, går att utvinna i mycket större kvantiteter.
Arbetsmarknad
Som nationella är repatriering av främmande folkslag en självklarhet. Det är troligtvis det mest avgörande när det kommer till inte bara säkerställandet av svenskens fortsatta existens men också återuppbyggnaden av samhället, ett sunt samhälle som vilar på en sund och stabil grund. Med dagens höga arbetslöshet och allmänt dåliga moral bland svenskarna finns det behov för en omstrukturering på många plan, inte minst när det kommer till att sysselsätta de demoraliserade och arbetslösa svenskarna. Med ett sant socialt ”skyddsnät” kommer vi att säkerställa att de arbetslösa blir ordentligt omhändertagna och framförallt ser till att de inte förblir arbetslösa.
Egennyttan har länge stått före samhällets väl, något det måste bli förändring på. Vi ser just nu resterna av facken som agerar helt utan inblandning av staten samtidigt som vi har företagen som i stora drag agerar helt utifrån profitmaximering och så har vi arbetaren som försöker försörja sig själv och sin familj, ingen samarbetar och ingen förväntas kompromissa.
Ett avvecklande av alla fackföreningar är ett måste, för att sedan införa något som liknar ett statligt fack där alla ingår – arbetare som arbetsgivare. Detta ”fack” har många uppgifter och sakfrågor att ta hand om men i det stora hela så existerar det för att tjäna folket, samhället och inte individen. Med införandet av detta fack kommer man inte behöva ha några strejker pga. för låga löner och inte heller kommer man att som arbetsgivare behöva oroa sig för det samma. Eftersom att staten kommer att ha sista ordet i vad som sägs har man möjlighet att se till att arbetsmiljön håller tillräckligt hög standard och löner hålls på en rättvis nivå där man som arbetsgivare inte kan driva profitmaximering så långt att det drabbar arbetarna negativt. Eventuella ekonomiska olikheter kan inte längre skyllas på arbetsgivaren eller arbetaren då det blir staten som står ansvarig.
De gånger det existerar ett missnöje som inte går att lösa finns det möjlighet att, likt idag, ha ett möte mellan ”fack”, arbetare och arbetsgivare. Skillnaden här är att ”facket” inte längre tjänar arbetarens eller arbetsgivarens intresse utan folket, till skillnad från idag. Detta är självklart en väldigt kort sammanfattning om hur saker skulle kunna fungera men det viktiga är att man förstår att det är folkgemenskap som genomsyrar systemet – samarbete och diskussion.
Som alltid när det kommer till att konkretisera sina tankar är det svårt att göra detta baserat på hur framtiden troligtvis kommer att se ut. Jag tror att även om en hel del av det jag tog upp här kommer att vara realpolitiska beslut, något om måste anpassas till hur samhället ser ut just då, så är detta enligt mig fortfarande tillräckligt klara riktlinjer och ramar för att kunna bygga ett nytt och sundare samhälle efter.
Skribent
Rasmus Björnberg
Rasmus.Bjornberg@antikap.nu
tack för en bra artikel! verkar vara utmärkta alternativ ni presenterar!
Angående inlägget om valutareform så är jag helt överens med skribenten om att dagens system där landets valuta/pengar/betalningsmedel skapas som skuld är helt ohållbart och missgynnar landets invånare – i detta fall svenskarna. Det krävs en reform av dagens system och det viktigaste som måste ske är avskaffandet av fractional reserve banking eftersom det är den grundläggande orsaken till att valutasystemet gör svenskarna beroende av ökad skuldsättning. Att införa full reserve banking – där bankerna inte tillåts skapa nya pengar genom skuld – är den nödvändigaste och mest självklara reformen av valutasystemet ifall det skall komma svenskarna till godo istället för bankeliten. (läs gärna mer om detta i min artikel på realisten.se: http://www.realisten.se/2009/12/09/bankirerna-och-skuldslavarna-sveriges-ekonomiska-system/ )
Vad gäller den andra aspekten av skribentens inlägg i valutadebatten – huruvida mängden valuta skall knytas till en fysisk tillgång, en myntfot – vilket flera kritiker av dagens system argumenterar för – så ser jag ur ett nationellt perspektiv ingen anledning. Vid övergången till att använda sig av en myntfot, t.ex. guldmyntfot, tvingar man i stort sett fram införandet av full reserve banking eftersom befolkningen nu skall ha rätten att växla till sig en reell tillgång för sina pengar, men myntfoten skapar även nya problem vilka man inte behöver skaffa sig för att kunna införa full reserve banking.
Det största problemet med en myntfot som t.ex. guldmyntfot är att staten måste äga tillräckligt mycket guld för att kunna ha en optimal mängd betalningsmedel i omlopp i landet. Staten kan aldrig utöka penningmängden i landet om dess tillgångar ökar utan att först vända sig till den som äger guldet och be om att få köpa mer guld. Staten hamnar med andra ord i beroendeställning till den som äger guldet och kan inte verka optimalt för folkets bästa utan att ta hänsyn till andra.
Mängden pengar i ett land bör stå i relation till landets tillgångar för att det inte skall bli brist på eller överflöd av pengar. Om ett land har brist på betalningsmedel drabbas landet av lågkonjunktur – det finns för lite pengar i omlopp vilket leder till lägre konsumtion, lägre produktion och högre arbetslöshet. Överflöd av betalningsmedel, inflation, kan närmare beskrivas som en form av skatt eftersom överflödet av pengar urholkar värdet av alla de redan existerande och vid ett extremt överflöd av betalningsmedel, hyperinflation, blir pengarna i stort sett värdelösa – vilket också leder till brist på legitima betalningsmedel och ger samma effekt som en lågkonjunktur. Det är med andra ord av stor vikt att ett land har rätt mängd valuta i omlopp i landet i relation till mängden tillgångar. Att göra mängden valuta i landet beroende av att staten har en viss mängd tillgångar inlåsta i ett bankvalv förenklar inte statens uppgift att styra landet optimalt för folkets bästa – tvärt om.
Det finns ingen anledning att göra landets ekonomi beroende av någon specifik tillgång. Staten kan själv, genom en statligt styrd riksbank som agerar för folkets bästa, tillgodose mängden valuta i landet utan att knyta den till någon fysisk tillgång. Genom att spendera in nya betalningsmedel i omlopp i landets ekonomi kommer de nya betalningsmedlen dessutom till allmänhetens nytta och ökar det allmänna välståndet. Genom detta system behöver man inte heller drabbas av de konjunkturssvängningar marknaden orsakar idag och som verkar vara lika accepterade som årstiderna.
Idén att använda energi, eller någon annan ej beständig naturtillgång, som myntfot är en kreativ idé men ännu svårare att genomföra i praktiken än vad en ädelmetallmyntfot skulle vara eftersom det för det första blir svårt för folket att utnyttja sin rätt att växla in sina pengar mot myntfoten, det skulle dessutom, i det fallet att staten själv producerar tillgången, kräva att exakt rätt mängd produceras varje år för att inte skapa ett överflöd eller brist av valuta i landet.
En valuta behöver inte vara förankrad i en myntfot för att fungera. Det har historien visat. Ellen Browns förslag baserad på Lincolns Greenbacks har fungerat utmärkt förr i tiden och skulle säkert fungera igen.Malaysia använder sig av systemet i viss mån reda nu med framång. Ett annat intressant förslag är Åsa Brantings ”Solidarsystemet” som inte heller har någon myntfot men pengar som har begränsad livslängd och där ekonomin baseras på en basinkomst. Detta fungerar även som lokalvaluta.
Guldmyntfot är out of the question. Guld är knapphändigt och manipulerbart. Men naturresurser som nämns är inte alls någon dum idé. Paul Grignon har utvecklat något han kallar för ”The digital coin” (googla gärna det) där producenter själva skapar pengar i form av skuldsedlar baserade på de egna produkterna och sätter i cirkulation i ett elektroniskt standardiserat system, men potential att fungera globalt. Pengarna har en form av demurrage inbyggt som gör att de så småningom återkommer till sitt ursprung och kan förstöras vilket motverkar inflation.
Ersättning av vårt monetära system är en ödesfråga som borde tillgivas högsta prioritet över allt annat enligt mig. Bra att ni skriver sådana här artiklar! :=)
@k2
Ville bara kommentera på att det är onekligen intressant att se att det inte bara är jag som är intresserad av Venusprojektet (i skrivande stund den nyaste artikeln i din länkade blogg).
Att guld är fullkomligt meningslöst tror jag det är många som håller med om. Vårt monetära system är i grunden föråldrat och har (tyvärr, i min mening) i princip spelat ut sin roll. Ett helt elektroniskt system kan kännas osäkert, men det är tveklöst i den riktningen vi rör oss och måste fortsätta röra oss.
Ja, venusprojektet är intressant. Men jag vet inte om jag omfamnar det helt och hållet än. Mer dock än exempelvis Alex Jones dystopiska framtidsförutsägelser. Tyvärr tror jag dock att det monetära systemet kan leda till just det. Tecknen är tydliga. Men det kan med lite tur och engagemang från folk gå att vända skutan åt ett trevligare håll. Om detta leder till venusprojektet vette dock katten.
Ja, jag tycker också att ett helt elektroniskt system känns osäkert. Därför gillar jag Solidarsystemet som går att kombinera med pappersvaluta om man vill. Behövs bara någon datanisse som kan fixa till det hela både mjukvaru- och hårdvarumässigt så att det kommer igång! Donera pengar någon?