Jag mår illa. Jag är arg. Jag känner mig maktlös. Jag har precis sett ”Food Inc.” – en dokumentär som granskar livsmedelsindustrin.
Även om ”Food Inc.”:s huvudsakliga fokus är den amerikanska matindustrin så berörs vi i allra högsta grad, då den amerikanska marknaden speglar den europeiska. I de tillfällen då NAFTA (North-American Free Trade Agreement) diskuteras så kan man dra omedelbara paralleller till EU.
”Food Inc.” granskar matindustrin överlag, går igenom dess agerande, utveckling och effeker. Hur uppstod den nuvarande situationen? Varför är det skadligt? Hur har matindustrin påverkat sättet vi lever och äter? Varför är det ohållbart? Alla dessa frågor berörs åtminstone.
Författarna Michael Pollan och Erich Schlosser deltar igenom filmen som intellektuella bollplank i omgångar, för att ställa de frågor tittaren kan ha svårt att konkretisera, eller ge ett sammanhängande perspektiv som lätt förloras i en annars utmärkt dokumentär av Robert Kenner. Pollan och Schlossers lekfulla och lugna kommentarer understryker det ofta äcklande materialet som filmen faktiskt visar.
Det är nämligen igenting lungt eller lekfullt med den mor vars tvååriga son dör, med oerhörda blödningar, bara dagar efter att ha ätit E.coli-smittade hamburgare. Det visar sig att regeringen och företaget varifrån köttet tros ha kommit ifrån hade vetat om E.coli-smittan i månader, utan att ha gjort någonting. Vi får följa familjen under en del av dokumentären, där de försöker ställa sig upp mot de multinationella storföretagen för upprättelse.
Andra tragedier är inte lika uttalade. En farmare i Indiana som reser från gård till gård för att köpa överbliven säd, för att spara till nästa år. För att sedan jagas av kemikaliejätten Monsanto som förföljer honom tills hans företag går i konkurs – vilka menar att han bryter mot upphovsrätten till deras genetiskt modifierade säd, som har förgiftat i princip alla fält i hela staten. Episoden understryks av svart-vita klipp från rättegången, där kemikaliejätten tvingar mannen att ”outa” bönderna som är hans kunder, som om de alla är kriminella.
Om ”Food Inc.” verkar ensidig eller överdrivet kritisk så finns det en förklaring. Alla storföretag som diskuteras i filmen valde enhälligt att vägra kommentera eller erbjuda videointervjuer.
Som Polland beskriver det, så har produktionen av mat förändrats mer på 50 år än i de föregående 10000. Med massiv användning av konstgödsel, utrotningsmedel och den ekonomiska utvecklingen efter andra världskriget så har uppfödning och jordbruk upphört att vara en landsbygdsangelägenhet centrerad kring mindre bondgårdar och snabbt blivit en mekaniserad och minimalt reglerad massindustri dominerad av en handfull storföretag vars enda bränsle är lågavlönade arbetare, enda mål är profit och enda riktiga produkt är skräp. Ett exempel som Pollard använder är hur kött i en enda hamburgare kan komma från upp till 400 olika kor. Vid 1900-talets början så producerade den genomsnittlige amerikanska bonden mat till 5-6 personer. Idag så ligger genomsnittet på 126 personer. Det är ingen naturlig utveckling.
”Food Inc.” lyfter slöjan av problemen med en globaliserad kapitalistisk massindustri och krossar livsmedelsindustrins järnridå.
Se den. Idag.
Skribent
Varenus Luckmann
Varenus.Luckmann@Antikap.nu
Införskaffas under natten.
Tack än en gång Varenus för en upplysande artikel!
Najs:)