Något som har undgått mig personligen och något som verkar har varit på tapeten den senaste tiden i diverse medier, är begreppet självbetjäning och hur det har spritt sig inom en del butikskedjor.
När jag först läste en artikel om det för några dagar sen får jag nog erkänna att jag konstigt nog blev lite förvånad. Även om utvecklingen i sig själv är föga förvånande så gav just detta lite perspektiv på hur snabbt samhället egentligen degenererats, jag menar: Varför skall man inte vända sig till automation om det finns profit att göra – även om det både direkt och indirekt straffar den svenska arbetaren?
Jag var ju självklart tvungen att bevittna detta spektakel med egna ögon och begav mig därmed ner till närmsta IKEA-varuhus. Och där stod dem: konsumenterna. På relativt långa rader med varuvagnar fulla med icke-svensktillverkade varor och väntade på att komma fram till de 4 automatiserade kassorna. Där fanns fortfarande några vanliga kassor kvar men just dessa 4 hade nu blivit helautomatiserade och man hade ersatt både expedit och kassa med kort- och streckkodsläsare. För att säkerställa att kunderna faktiskt betalade för sina varor stod en till två f.d. expediter och höll ett getöga på kunderna. Man har nu på IKEA lyckats att ersätta 4 expediter med en till två f.d expediter, beroende på hur man räknar då den andra gjorde en del andra saker utöver att ”expediera” – hela 50% till 75% i arbetsstyrka har man lyckats att få bort from kassorna.
Nu är det ju så att just denna typen av betalning inte riktigt fått fäste överallt och även om IKEA ser ut att verka vara pionjärer inom området finns en del vanliga kassor fortfarande kvar, antagligen för de som ännu föredrar kontanter före plastkort. Men utöver just det mest uppenbara så kan ni ju själva tänka er hur detta i förlängningen påverkar vår arbetsmarknad och hur många jobb det faktiskt försvinner pga. detta. Om man nu endast räknar med IKEA så är det väl i sig själv ingen enorm förlust men det finns en trend att göra detsamma inom snabbköp och andra varukedjor. COOP har inte bara visat tendenser utan har likt IKEA tagit steget och börjat implementerat det i sina varuhus – något de i skrivande stund fortsätter att utöka mer och mer för varje dag som går, landet över.
Genom att studera utvecklingen en kortare stund finner man snabbt att man ständigt rört sig mot fenomen som för oss som folk ter sig väldigt främmande – bland annat profitmaximering och ständigt ökande konsumtion, något som direkt mynnar ut i en sjuk överkonsumtion av ”lyxartiklar” och andra ickenödvändigheter. Man har nu världen över börjat att tänka i banor kring att helt automatisera butikerna i den mån det går; Storköp som aldrig stänger och butiker som aldrig öppnar, en ständig källa för överkonsumption, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.
Som nationell så är det ju inte mer än normalt att vända sig mot det nuvarande samhället och faktiskt beklaga sig över utvecklingen; för det som de styrande vill utföra vill vi göra precis tvärt emot. Frågan är dock: Är det något vi egentligen skall hänga läpp över?
Personligen skulle jag nog vilja påstå att utvecklingen i sig själv och de onormala tankegångar som ligger till grund för utvecklingen egentligen spelar oss nationella rakt i händerna. Majoriteten av oss, trots ideologiska ”olikheter”, bekänner sig trots allt till en naturlig, biologisk världsåskådning och vissheten om den naturliga ordningen ger oss säkerhet i att på ett eller annat sätt kommer även dagens abnormiteter att tvingas rätta sig in i naturens led.
En ökad arbetslöshet är väl i sig själv inget man önskar ett friskt samhälle, men det är absolut ett tecken på ett fallande samhälle. Vid brist på sysselsättning finns det få saker som kan hindra svensken att insupa vardagen i all sin (o)lyster för att sedan själv skapa sig en uppfattning om hur sjukt detta samhälle egentligen är. Det blir svårare och svårare att inte gå mot en nationell tankegång när man ser hur dess motsats inte fungerar och hur den slutar i fullständig kaos.
Hur paradoxalt det än låter så är det snart dags att börja tacka de styrande för det accelererande förfallet vårt folk får bevittna, varje dag och varje timme om dygnet. Ju fortare det accelererar, desto närmare kommer vi den dag då fallet möter att abrupt stopp och en nödvändig samhällsomvälvning kan ta vid.
Skribent
Rasmus Björnberg
Rasmus.Bjornberg@antikap.nu
