Konsumism, kanske mer känt som konsumerism (efter engelskans ‘Consumerism’), är tron att det är möjligt att uppnå lycka eller status genom materiell konsumtion eller inköp av produkter i syfte att tillgodose ett uppfattat behov i det egna jaget. Med andra ord en materiell egoism. Men som så mycket annat så har konsumism också en andra betydelse inom ekonomin – det vill säga teorin att ökad konsumtion är ekonomisk gynnsam. Man kan också tala om ‘Consumerism’ som konsumenträtt eller som tron att det är konsumenten som dikterar termerna för det ekonomiska klimatet, men på svenska så skulle en översättning till ”Konsumentism” vara mer passande för den definitionen.
Detta är att jämföra med hur andra, liknande ord också kan ha dubbel eller flerdubbel betydelse, till exempel ”kapitalism” – men det är något som förtjänar sin egen artikel.
Konsumism som det begrepp vi känner det idag uppstod först under 1960-70-talet, men har som fenomen kritiserats starkt i omgångar så tidigt som under Franciskus av Assisis liv under 1100-talet och troligen ännu tidigare. Som ett samhällsfenomen så är det lika gammalt som civilisationen själv, när man talar om en konsumtion utöver vad som krävs för vad innefattar ett drägligt liv – som för övrigt är högst subjektivt.
Ekonomi, Samhälle och Miljö
Konsumism visar sig ekonomiskt som en kronisk köptvång av material och tjänster med lite eller ingen hänsyn till ändamålsenlighet, hållbarhet, ursprung eller inverkan på miljön vid produktion – och definitivt inte vid kassering. Konsumism drivs på av enorma mängder kapital spenderat i reklam för att både skapa viljan att följa en trend, och den resulterande systematiska självbelöningen som kretsar kring ägandet. Konsumism uppmuntrar till egocentrisk materialism där införskaffandet blir en belöning i sig själv.
Den senaste bilen som ska ge dig status, det senaste spelet som ska ge dig fritid och de senaste kläderna som ska ge dig respekt.
Konsumism påverkar sociala förhållanden genom att ersätta normala krav och behov på en måttlig mängd av livets nödvändigheter, sociala relationer, ett stabilt familjeliv och meningsfulla förhållanden med en artificiell och kontinuerlig osläckbar törst efter löst definierade ’saker’ och pengar med vilka att köpa dem – med lite tanke på vad det är som blir köpt.
En medveten konsekvens av det här, som naturligtvis stöds av de som profiterar på konsumism, är att accelerera även kasseringen av gamla produkter – antingen på grund av deras undermåliga hållbarhet eller för ett skifte i mode. Det finns möjlighet att producera moderna produkter som utan problem skulle kunna ha en livslängd längre än den genomsnittliga konsumenten, men produkter produceras medvetet i undermålig kvalité, då det vore ekonomiskt självmord att marknadsföra en produkt som avskaffar den egna produktionen.
Soptippar fylls upp med billiga produkter som går sönder tidigt och som inte kan repareras – det är ofta billigare att producera en ny i samma undermåliga material. Andra produkter blir psykologiskt eller kulturellt uttjänta långt innan de upphör att fungera, i takt med det skiftande modet.
Konsumismen är Totalitär
En hel generation växer upp – har växt upp – utan att någonsin veta vad kvalité eller hantverk innebär. Vänskap, familjeband och självförsörjning marknadsförs endast som ett maskineri för att ge och få presenter och en rationalisering för val av kommunikationsmedel eller personligt införskaffande av ytterligare leksaker för att distrahera oss. Alla mediala intryck kretsar kring att spendera pengar på material och tjänster.
Det menas ofta från ekonomer av varierande slag att ekonomin förbättras bara vi konsumerar mer. Köper fler bilar och spenderar mer pengar. Finansiella resurser som kan spenderas bättre i socialt kapital såsom utbildning, hälsa, odling eller bostäder spenderas istället på produkter av ifrågansvärt värde och med väldigt lite socialt mervärde. Samtidigt så påverkas inte chefslönerna eller fallskärmarna samtidigt som konsumenten rånas av prisstegring – denna nödvändiga prisstegring som företagen behöver för nyinvesteringar i förmån för att ”rädda ekonomin”. För att inte tala om kreditkostnaden för att köpa dessa varor – dessa nödvändiga varor både för den individuella statusen och den kollektiva ekonomin – och mindre uppenbara kostnader i resurser för att driva varorna, om det så är registreringskostnader, försäkringar, reparationer, underhåll eller el.
Köpcentrum har ersatt parker, kyrkor och samhällsmässiga samlingspunkter för många som inte tar tiden att möta sina grannar eller bryr sig om att ens lära känna deras namn. Folk flyttar ofta runt, som om kvarter och städer ska testas som parfymprover. Stadscentrum står tomma i takt med att folk åker till centraliserade köpmarknader.
En köpmarknad har blivit en familjs dagsutflykt och sociala samlingspunkt i en värld där konsumismen är total.
Skribent
Varenus Luckmann
varenus.luckmann@antikap.nu
Bra artikel! Den överdrivna konsumtionen är ett måste för att det kapitalistiska samhället ska fungera. När arbetaren ständigt måste ha nya saker så blir han ett lydigt redskap som gärna arbetar över för att ha råd med dessa saker. Den enda faran är att arbetaren vill ha högre lön och går ut i strejk för att ha råd med all ”måste-lyx”. Det löser dock ägaren genom att höja sina priser.
Tänk vad mycket tid människor skulle få över till sina familjer om de inte slet så hårt för att ha råd att köpa saker.
konsumera mera heter det, blandat (köptvång) med den berömda USA-affärsideen – underhållningen till döds som massmedia frikostigt bjuder på (mot betalning förståas). Plus det som pressen bjuder/tvingar oss konsumenter på – en förvrängd konstgjord bild av verkligheten som vi, för det mesta, köper utan att ifrågasätta. Sanningen ligger inte så långt bort men folk har ingen ork, lust eller behöv att leta efter den. Inte konstigt att vi har blivit mer och mer förvirrade och missnöjda.
Bakom allting man gör finns det en bakomligande tanke; när det gäller den fria marknaden är deras policy enkel att genomskåda: uppfinn – utförma – massproducera – marknadsför – sälj! Ju mer du köper desto mer är du värd. Det är, bland annat, därför att vi är så överförtjusta och hysteriskt galna i celebrity och alla sorters stjärnor – lyx och glamour är vårt livsmål. För min del patetiskt och sörjligt.
P.S. jätte bra artikel. Hoppas att vi läsare får ännu mer av den sanna sanningen om marknaden, kapitalet och andra (onda) företeelser. Lycka till.
Kan inte annat än säga att det var en alldeles utmärkt skriven artikel!
Jag har själv varit motståndare till materialismen en längre tid, men den här artikeln öppnade mina ögon än mer.
Än en gång – mycket bra skrivet! Tack och lycka till.