Kapitalism är ett ekonomiskt system som syftar till att kapitalet, alltså det som har något monetärt värde, ägs av privata aktörer så som privatpersoner eller av en grupp investerare.
I ett kapitalistiskt system så bestämmer oftast personerna eller investerarna vad priserna på varorna ska vara, hur produktionen ska se ut samt vilka tjänster som är till försäljning.
Ordet kapitalist användes första gången 1792 medan ordet kapitalism myntades av författaren William Thackeray först 1854 i betydelsen kapitalägande, alltså ägandet av kapital – pengar. Kapitalismen som fenomen går dock tillbaka flera tusen år. När ordet kapitalist uttalades för första gången så var detta en nedsättande benämning på en person som investera egna eller lånade medel för att öka eller starta en produktion och sedan ta ut maximal profit samtidigt som arbetarnas löner skulle hållas så låga som möjligt.
I modern mening så används själva ordet kapitalism för att beskriva ett ekonomiskt system där den politiska inriktning är liberal och kännetecknas en marknadsekonomi. Idag så används i politiska kretsar uttrycket kapitalism också för att beskriva politiska och finansiella samband med den industriella revolutionen på 1700-talet.
För att en kapitalist ska kunna starta upp ett företag så behövs det investeringar. Dessa investeringar kommer oftast från privata finansiärer, banker, staten eller kooperativa finansiärer.
I de flesta kapitalistiska länderna finns oftast lagar för att förhindra kapitalisterna från att ta ut för mycket profit som indirekt eller direkt är skadliga för arbetare och konsumenter.
Dessa lagar kan till exempel vara konsumentköplagen, marknadsföringslagen och avtalslagen – det finns fler men dess är de vanligaste. Ett stort problem med dessa är att det är politiker som bestämmer lagarna och i de flesta demokratier finns det sällan eller aldrig något som hindrar att dessa politiker oftast är inblandade i diverse projekt som direkt eller indirekt främjar kapitalismen.
Ett uttryck som ofta används inom kapitalism är att marknadem med utbud och efterfrågan bestämmer priserna på tjänsten eller varan. Flera liberala kapitalister vill ha en fullständigt fri marknad, men verkligheten blir något annat. Idag finns det bara några få produkter och marknader som verkligen är helt fria. Att en produkt är fri innebär att priserna sätts i fri konkurrens mellan fria säljare till fria köpare där informationen om produkten är helt fri.
Ofta hör man talas om kartellbildningar där de stora företagen inom en marknad går tillsammans för att reglera priserna så att deras profit blir större. Ett exempel på detta är oljeländerna som är medlemmar i OPEC (Organization of the Petroleum Exporting Countries). OPEC kan som kartell gå in och säga att nu ska oljeproducenterna begränsa sin produktion och låta bensinpriserna stiga i luften. Detta gör de utan att det finns några direkt eller indirekta hot mot deras oljeproduktion.
När kapitalism arbetar i ett samhälle ägs oftast produktionsmedlen, det vill säga kapitalet, antingen av enskilda kapitalister eller av olika former av sammanslutningar så som stora investeringsbolag. Ägarna, kapitalisterna, vill öka produktionstakten så att de får till en så kallad profitmaximering. För att kapitalisterna ska uppnå detta så får de spara in på flera områden, så som arbetare och råvaror, bara för att nå profitmaximering. Det räcker inte att tjäna pengar – det ska tjänas så mycket pengar som möjligt.
Många länder har nu gått över till ett kapitalistiskt ekonomisystem, men är det bra för alla? I Ryssland så upplever just nu folket ett kraftig övergång till kapitalism och som följ av det har dom nu en arbetslöshet på över 25%, deras befolkningstillväxt går minus och mer än 21 % lever i direkt fattigdom. Ryssland fick precis som alla andra länder höra att kapitalism var det enda valet som kan ersätta kommunisen efter Sovjets fall. Alla moderna demokratier har idag ett kapitalistisk ekonomisystem där majoriteten av produktionsmedlen ägs av privata kapitalister vars enda syfte är att få ut största möjliga profit.
Profitmaximering uppnås enklast genom att vara ensam aktör på marknad av basvaror. Detta kallas monopol eller monopolisering. Ett monopol innebär att de som ensam aktör har en exklusiv möjlighet att bestämma priserna på sina varor, då de inte har några konkurrenter. På en fri marknad så kan detta i princip bara uppnås om ett företag har så pass låga priser att inget annat företag har en möjlighet att konkurrera.
För att ett företag ska kunna få minsta möjliga pris så måste i de flesta fall skapa kartell eller pressa priserna. På så vis skapas priskrig gällande produktionskostnaden mellan företagen, med undermåliga produkter oavsett märke som följd. Staten försöker idag att hindra detta genom olika lagstiftningar då en kartell eller monopolbildning alltid är dåligt för slutkunden då det gör att priserna höjs och kvalitén sänks.
Det går även att få kontroll över en marknad om ett företag har teknikkunskap som inget annat företag har och på så sätt är ensam inom just en marknad och då får en ensamrätt över vad priserna ska vara.
Konkurrens handlar inte bara om att företag ska få bestämma priserna på en vara, utan även om att företagen ska få så stor profit som möjligt. Detta går då ut över arbetskraften när svenska arbetar får sina jobb förflyttade till länder där arbetaren begär halva lönen och billigare – och än en gång undermåliga – råvaror finns tillgängliga.
I västvärlden säger kapitalisterna att vi har en brist på arbetskraft och en väldigt begränsad köpkraft, så kapitalisterna har valt att flytta sina företag till Kina där dom kan få samma antal arbetare fast för halva priset.
Skribent
Christian Kjellsson
Christian.Kjellsson@antikap.nu
”Ordet kapitalist användes första gången 1972″
Kanske läge att läsa Das Kapital om man ska snacka om antikapitalism… Ordet kapitalist har använts i över 100 år.
Erik, det är helt rätt. Det ska vara 1792. 7:an och 9:an bytte plats. Jag ska genast rätta det. Tack.
Utöver det så vill jag hävda att även om Das Kapital är ett intressant historiskt dokument så äger det föga relevans i sammanhanget antikapitalism. Antikapitalism ≠ Promarxism.
Edit: Rättat.
Det föreligger ett missförstånd här. Vi har inte kapitalism i Sverige. Vi har kreditism, ett till det yttre snarlikt, men till det inre radikalt annorlunda ekonomiskt system. Det är bara i det yttre lagret av ekonomin, där du och jag bor, som det förekommer marknadsekonomi. I det inre lagret är det ren centralstyrning av sovjetmodell som gäller. I mellanlagret är det spekulationsekonomi och derivathandel som gäller. De som får dra lasset är de längst ut. Ett sunt kapitalistiskt system är enkelt, delvis självreglerande och rätt så effektivt system för att trycka igång en produktionsapparat. Ett kreditsystem som vi har fördärvar för de produktiva och belönar de spekulativa. I längden leder det till samhällets kollaps. Förstår du nu varför du måste ta lån på två mille för en tvåa i sumpan?